(Använd CC-knappen i spelarens nedre högra hörn för att slå på och av undertexter)
”Fiska ingen ål – över huvud taget” säger forskarna, om vi vill ha någon ål kvar i framtiden. Men, säger Sofia Brockmark på havs- och vattenmyndigheten (HaV), i Sverige är det så få som fiskar och de tar upp så lite ål.
– Det närmar sig noll, säger hon.
Därför får vi fortsätta fiska ål i Sverige.
Egentligen har jag bara tre frågor till HaV, som är den myndighet som bestämmer om ålfisket;
Varför vi inte följer forskarna i Internationella havsforskningsrådets (ICES) råd om att helt stoppa ålfisket?
Hur mycket av beståndet som vi ändå fiskar upp?
Och vems fel det är om ålen tar slut?
På ingen av de frågorna får jag något riktigt svar.
– Vi fiskar så lite, säger HaV, att det är försumbart.
Vi väljer alltså att inte följa forskarnas råd därför att vi ändå fiskar så lite. Undrar om jag hade kommit undan med det om jag plockade fridlysta blommor? ”Jag tar så få att det nästan inte spelar någon roll”. Men hur lite är egentligen ”lite”?
– Det bygger på beräkningar som SLU har gjort, säger Sofia Brockmark.
Jag ringer upp SLU men deras bedömningar är så osäkra att man inte vill tala om dem varken i faktiska siffror eller i ungefärliga beräkningar. Och det vill egentligen inte HaV heller.
Men om man inte vet hur stort beståndet är, är det svårt att beräkna hur mycket de ålar man tar upp, är av just beståndet. Det borde vara en enkel logik.
– Vi fiskar mycket mindre än vad vi gjort tidigare, och mot bakgrund av det så gör man bedömningen att det fisket har väldigt liten påverkan på beståndet.
Förra året fiskades det upp 135 000 kilo ål i det lagliga fisket och ungefär lika mycket illegalt. Det är något färre än året innan. Vi tar alltså upp färre ålar – i antal, men vet fortfarande inte om de är en större eller en mindre del av det beståndet som finns kvar, därför att vi inte vet hur stort beståndet är.
Och ICES råd är fortfarande att vi ska ta upp noll antal ålar.
– Vi har en minskningstakt, säger Sofia Brockmark, fisket går mot noll.
Det går mot noll! Det är HaVs logik. Vi har inte noll, men vi går mot noll därför är det ok att fortsätta fiska.
Vems fel är det då om ålen tar slut – ja, säger Sofia Brockmark, det är klart att förvaltningen påverkar ålen, men det är så mycket annat som också påverkar hur mycket ål vi har. Som vattenkraftverken, miljögifter och lokala predatorer som säl och skarv.
REPORTAGE: LENA SCHERMAN
FOTO: TOBIAS DAHLIN, MARCUS LARSSON
DRÖNARE: ROBERT WESTERBERG
