Den första gång jag såg på dig,
Och kände hur du såg på mig.
Då föll allting jag trott var sant.
Jag vet du kände likadant.
Du var så vacker då,
Som nått jag aldrig kunnat nå.
Och hjärtat slog ett slag, för var förlorad dag.

Jag gömde mig i fantasin.
Så rädd för vad du kunde bli.
Var gång som jag ljög för mig,
Så såg jag sanningen i dig.
Nu står du här i dag,
Med allt jag nånsin velat ha.

Och hjärtat slår ett slag, för var förlorad dag.

Öppna din dörr, och säg att du vill ha mig här.
Säg att du inom dig bär, bara kärlekens röst.
Och jag ska öppna min dörr, och ge dig varje dag igen.
Leva här för sanningen.
Låt mig bli den som först, öppnar din dörr.

Så börjar livet här till slut.
Vi gråter det som var förut.
Så somnar vi så tätt ihop,
Att dagen vaknar allt för fort.
För den himmel som jag nått,
Och för allt det som jag nu förstått.
Ska hjärtat slå ett slag, för var förlorad dag.

Öppna din dörr, och säg att du vill ha mig här.
Säg att du inom dig bär, bara kärlekens röst.
Och jag ska öppna min dörr, och ge dig varje dag igen.
Leva här för sanningen.
Låt mig bli den som först ge av dig det du vill ha av mig,
Och säg att jag får alla förlorade år.

Jag ska öppna min dörr, och ge dig varje dag igen.
Leva här för sanningen.
Låt mig bli den som först, öppnar din dörr.

свернуть