Paus vid altartavlan är en serie andakter från fem av Umeås kyrkor. I dag stannar prästen och konstvetaren Lars Segerstedt till vid altarväven i Mariakyrkan, som formgivits av Margit Westin.
Altarväven i Mariakyrkan är en textil färgexplosion, en slags big bang i kosmos med korsmärkta blomblad som strålar ut mot den vitrappade väggen.
Formgivaren Margit Westin har skapat mycket av det textila för gudstjänstbruk, framför allt i Ålidhemskyrkan, men också i Mariakyrkan. Blommotiven går igenom i hennes uttryck.
Altarväven. som är vävd av Gammelstads väveri, är det största av hennes verk. Den ger också en varm och färgstark känsla åt rummet.
Svensk psalm 34 ”Strålen av ett himmelskt hopp” [UL1] finns med som en textmelodi i vävens trådar. Här finns både det mörka och ljusa fälten bland bladen. Livets olika sidor.
Om man vilar en stund på väven kan se ett stort kors av inslagna trådar. Det är inget man upptäcker direkt, men när man en gång har upptäckt det, finns det där.
Korsets armar som bär det mörka och ljusa i vår värld.
Hur kan min tillit över att det finns en bärkraft som håller fördjupas hos mig?
Jag ber (fritt) [UL2] med psalmens ord:
Milda sken av strålen av ett himmelskt hopp.
Låt dina strålar spridas kring vår värld med ljus och fred.
Låt vår jord bli en förgård till den himmel dit Du vill föra oss.
Amen
(Bönen är inspirerad av psalm 34 ”Vänligt över jorden glänser” av J.O Wallin/B.G Hallqvist)
